Äntligen hemma och...

lyssnar till Melissa Horn.
En sån frihet, vet inte varför men jag känner en sån frihet när jag hör henne sjunga.

Det har varit en tuff dag, fy tusan. Tjugo över fyra vaknar jag av att jag tror att jag försovit mig, rusar upp och inser när jag tittat lite närmare på klockan att jag faktiskt inte ska gå upp förrän om två timmar. Kröp ner i sängen i hopp om att somna om, jo men visst, så det var bara att kliva upp.
Tjugo i åtta var jag på jobbet och packade iordning pärmarna och kaffekannorna sen cyklade jag vidare till Tullslätten där jag mötte upp dom andra.
För en gång skull var alla i tid, ja alla var i tid, helt otroligt.
Vi började med lite snicksnack och sen blev det allvar. Redan efter 25 minuter hade jag sprängande huvudvärk och trodde att jag skulle svettas ihjäl samtidigt som jag frös.
När vi ätit frukosten så fick jag lite nya krafter men långt ifrån allt som jag hade behövt för att klara dagen.
Vi åt lunch på Table 20 och det var absolut ingen hitt. Sen avslutade vi dagen med mera snack och som jag sa innan vi avslutade. "När vi gick hit idag hade vi 25 frågetecken, nu när vi går här ifrån har vi minst 48 frågetecken" Alltså hjälpte inte denna planeringsdagen och jag tycker inte att vi kom fram till något speciellt.
Jag stressade bort till jobbet och möttes av en lite förvirrad Emillie, men jag var minst lika förvirrad jag!
Vi överlevde kvällen allihop och jag har nu avklarat mina 13 timmar.

Imorgon är jag ledig och jag ska ta sovmorgon, tror jag, om jag inte kommer på någon annan dum idé som typ att städa eller så. (jag borde städa men vill verkligen ha sovmorgon!)

Långa nätter